Louis Tomlinson'

 "Louis, vi behöver berätta något för dig."

Jag kollar upp mot min mor, ett beskymrat leende var som fast klistrat på hennes ansikte. "Det kommer två nya syskon hit, som kommer bo här tills de båda blir tillgängliga att bo själva och har råd.."

"Varför?" Frågar jag vilket inte är uppskattat av min far. Han slår till mig i bakhuvudet, vilket får mig att rycka till besvärligt.

"Fråga inte din mor sådana saker Louis!" Ryter han till, och jag nickar genast.

"Ja, Sir."

"I allafall, namnen är Harry och Gemma Styles. Harry ska vara tjugotre år, och Gemma femton."

"Mor med all tacksamhet, han är över tjugo, ska inte han bo själv och endast själv?"

"Louis, han har inga pengar eller mat. Han vill också vara med sin syster, detta var därför vi accepterade att de båda flyttade hit."

Jag nickar, "När kommer de hit?"

"Om två veckor ska de vara här." Förklarar min mor för mig.

"Vart ska alla sova? Vi har inte plats med de två.." Jag kollar upp mot min mor oroligt, då jag egentligen inte får fråga så här många saker för mig fader.

"Harry ska sova i ditt rum, och Gemma får sova i extra rummet."

Jag tar ett djupt andetag, "Hur vet vi att han inte är farlig? Han kanske inte ens är kristen!-"

"Louis!" Min far reser sig upp och tar tag i mina axlar så att jag faller av stolen. "Gå upp till ditt rum!"

Jag reser mig från golvet, kollar ned mot golvet samtidigt som jag går upp för trapporna och in till mitt rum. Väl där inne, tar jag fram bibeln och lägger ned den på min säng, sätter mig på mina knän och börjar läsa sida efter sida, trots allt har jag besvikit min far och mor.

 

 

 

NÄSTA DAG:

Det är söndag idag, och vi ska till kyrkan om en timme. Min far har sagt till mig att jag inte får äta idag, pågrund av att jag miss skötte mig igår. Jag fortsätter att tänka på de nya ungdomarna som ska komma hit, jag kan tänka mig att de inte ens är troende. Men jag ska inte tänka illa om någon jag inte ens träffat. Både Gud och mina föräldrar har sagt till mig att inte döma någon jag inte har träffat.

"Louis! Har du tagit på dig din kostym?!" Ropar min mor från neder våningen, och jag nickar endast för mig själv.

"Ja mor!"

 "Vi åker nu, Louis!" Ropar hon igen, och jag nickar endast för mig själv igen.

"Jag kommer!," jag rättar till min slips och går sedan ner för trapporna med min mage kurrandes. Jag är så hungrig. 

"Du ser vuxen ut, Louis," ler min mor och godtar mig med en kram.

"Tack mor," tackar jag henne och följer med henne ut till bilen där min far sitter. 

"Ni är försenade," fräser min far och startar bilen.

"En minut Collin-" min mor hinner inte säga något mer utan förtjänar en käftsmäll av honom.

Hon placerar genast sin handflata mot sin kind, och vänder ansiktet mot fönstret. "Jag är ledsen, Collin."

"Ursäkten är godtagen," säger min far och kör iväg mot kyrkan.

 

-

 

"Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn. Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden, liksom den sker i himlen. Ge oss vårt bröd för dagen. Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde. Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelse Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser."

Vi ber vår bön, och sedan så går Fader från scenen och min far upp på scenen. Han har inte berättat något för varken mig eller min mor om hans tal idag, utan det var en överraskning och att jag skulle lyssna noga. 

"Idag ska jag tala om homosexuella, och vilken synd det är att vara en." Säger min far högt och ställer sig rakt nog för att se ut över allesammans som har samlats här idag.

 

-

 

Gudtjänsten är slut efter tre timmars sittande. Jag går upp till min far, "Sir, vilket bra tal du gjorde idag."

"Tack son." Han klappar mig på ryggen och fortsätter att prata med de andra männen.

Jag biter mig försiktigt i läppen och börjar leta upp Niall med blicken och inom bara några sekunder kan jag se honom prata med någon tjej i hans ålder. Jag stoppar ned mina händer i mina fickor, och går mot honom nervöst.

"Hey Niall," ler jag.

"Louis, detta är Jessica. Jessica detta är Louis!" Ler Niall hypert och tar av sig sina solglas ögon.

"Kalla mig Jess," hon sträcker fram handen och jag godtar den inom någon sekund.

"Kalla mig Louis," flinar jag.

"Det kommer jag." Informerar hon mig om, och jag nickar.